När en vän eller älskad berättar om sitt spelberoende

Att ta steget och våga berätta att man är spelberoende eller spelproblem kan vara svårt. Många som vi på Stödlinjen pratar med vittnar om att de berättar först när problemen inte längre går att dölja. Som närstående kan det kännas som ett tufft slag att den man älskar inte berättat om problemen tidigare. Man kan också klandra sig själv för att man inte upptäckt att något inte stått rätt till.

Det kanske inte är till någon tröst att höra, men det kan vara viktigt att påminna sig själv om att det är en del av problematiken att dölja sitt spelande för andra. Ett av diagnoskriterierna för spelberoende (hasardspelsyndrom) är att man ljuger för att dölja hur mycket man spelar eller har förlorat på spel.

Karaktär och att skärpa sig

Något som vi på Stödlinjen ofta får höra är uppfattningen att sluta spela främst handlar om att skärpa sig eller bestämma sig. Så kanske det kan vara om spelandet inte blivit ett stort problem, men om det vore så enkelt, varför finns då spelproblem? Den här föreställningen, som verkar vara ganska vanlig, gör att många som spelar lägger väldigt mycket skuld på sig själva. Det är inte ovanligt att personer som försökt att sluta spela beskriver att de känner sig värdelösa, att det är hopplöst. Att ha sådana tankar regelbundet, kanske till och med dagligen, är inte särskilt hjälpsamt och kan påverka en persons tilltro till att hen faktiskt kan sluta spela på ett väldigt negativt sätt. De här tankarna, eller rädslan för att andra tänker så, kan göra det svårare att våga berätta om sitt spelande.

Tankefällor

En annan sak som gör att många drar sig för att berätta kan vara att många hoppas på att kunna ställa allt till rätta. Det är vanligt att personer som spelar för mycket har så kallade tankefällor. Här är några exempel: ”En dag kommer jag vinna den stora vinsten och kommer sluta spela med äran i behåll.” ”Mina vinstchanser ökar ju längre jag spelar.” ” Om jag förlorar flera gånger i rad så ökar mina chanser att vinna.”

Ofta förstår personen rent logiskt att tankefällorna inte stämmer, men sådana här tankar kan vara svåra att identifiera och bryta.

Spelproblem går att dölja

Många som har ett problemspelande inser att de spelar på ett problematiskt sätt. Det är vanligt att man skäms väldigt mycket över att inte kunna kontrollera sitt spelande. Eftersom det är väldigt svårt att se på en person att den spelat är problemspelande ofta lättare att dölja än andra beroenden. Även om anhöriga kanske har märkt att något inte stått rätt till, och kanske frågat flera gånger hur det är med personen, är det svårt att förstå att personen spelar, när den som spelar ofta gör allt för att dölja det här. Kanske är det just därför som skammen kring problemspelande tycks vara särskilt stor.

När man precis fått veta

När man fått veta att någon man bryr sig om har problem är det lätt hänt att man känner ett behov av att reagera snabbt. Den som berättat kanske själv befinner sig i en kris och vill ställa allt till rätta så snabbt som möjligt. Det är lätt att dras med. Man kan själv börja fundera på sin egen situation och om man ens vill acceptera att vara kvar i relationen, man kan även skämmas över att ha sådana tankar. Det är helt okej att tänka precis vad du än gör och det är viktigt och klokt att som anhörig faktiskt våga fundera över sin egen situation. Ibland kan det vara klokt att ta ett steg tillbaka och resonera med någon utomstående. Till exempel finns vi på Stödlinjen. Det är inte ovanligt att man som anhörig hamnar i en krissituation. Nästa blogginlägg kommer att handla om krishantering och hur man som anhörig kan agera i ett sådant läge.